Det är tanken som räknas

Något som jag har upptäckt att folk lätt gör är att ge ut beröring utan att ha koll på om den andra personen är okej med det. Jag frågar alltid eller på något sätt förvarnar (eller ja, snarare meddlar kanske) om att ge en kram (blir oftast en kram). För min egna del klarar jag av beröring så länge jag är beredd på att personen kommer att beröra mig. Det tror jag är bland annat anledningen till att jag själv frågar, men också för att det är respektfullt.

 

Något jag själv har svårt för är när en person ska återberätta något som har hänt och utan att jag är beredd på det visar den hur en person gjorde på mig. Jag har svårt för det då det kommer plötsligt och det kommer ibland en obehaglig känsla som är svår att beskriva.

 

Därför vill jag upplysa om att det kan vara väldigt, väldigt bra att tänka på detta. För visst kan en beröring vara fint, men enbart om det sker på bådas villkor. 

Tack för att du läste! Känns det som jag har missat något eller bör ta upp? Kommentera gärna. Ha det bra!