Det är tanken som räknas

Idag såg jag ett barn som var uppskattningvis 5-7år gammal. Den här ungen gick med en förvisso liten hund, men barnet är liten själv. Det var inte personen som gick med hunden utan hunden gick med ungen.

 

Jag kan förstå att en familj vill skaffa en hund och att barnen i familjen vill gå ut med hunden. Däremot att ta hand om ett djur är ett ansvar och det ska göras på ett ansvarsfullt sätt. Det är de vuxnas skyldighet i min ögon att lära upp ungen om hur det ska gå till och vad barnet ska tänka på. Det är inte bara att gå ut med en hund och sedan är allt fridfullt utan det kan uppstå konflikter. De kan komma andra hundar. Antingen kommer den egna dras till andra hundar och på det sättet märks det tydligt att det är hunden som går med barnet och inte tvärtom. Eller kanske ännu värre att det kommer en lös hund mot ungen och hunden. Bara att en lös hund kommer är skrämmande nog och det finns risk för att barnet släpper kopplet. Om hunden som är lös dessutom är aggressiv då är barnet och hunden försvarslösa. Visst det kan vara skrämmande för en vuxen också, men en vuxen människa är större och ett annat tänk vilket ger bättre förutsättningar.

 

Jag kan förstår att familjer gör detta för att spara tid eller skapa möjligheten till att ha hund. Men går det inte att ha hund utan att ens barn ska gå med hunden ska familjen enligt med inte skaffa hund. För det innebär ett ansvar som ett barn inte ska eller bör ta utan barn ska få vara barn. Däremot låt gärna barnen hänga med och lär dem hur det ska gå till för all bra kunskap är bra att ha. Även eventuell dålig kunskap också, men det beror på vad det är och hur det sedan används. 

 

Slutsatsen är skaffa bara hund om det går att ta hand om hunden på ett ansvarfullt sätt. Tack för att ni läste och ha det bra!