Det är tanken som räknas

Trots att lätt gav med mig förut angående ciggaretter och alkohol så hade jag en gräns och det var narkotika. Det gick att övertala mig att hänga med att dricka och även röka (till slut var det jag själv mer som ville röka) men droger gick inte för sig. Nu var det ingen som försökte få mig att ta, men det räckte med att en annan tog för jag inte skulle vilja återvända.

 

Den gränsen finns fortfarande idag då jag inte vill befinna mig i den kretsen. Däremot om en person som knarkar vill sluta så finns jag gärna där. Nu känner jag inte (vad jag vet) någon som knarkar. Generellt med beroende så stöttar jag personen när den vill sluta. 

 

Inget beroende är bra, däremot kan knark ha en effekt där personen blir mer eller mindre knäpp och därmed helt opålitlig i sina handlingar. Jag vill inte vara vid en människa som gör något galet för att är påtänd utan då väljer jag att sätta min gräns. Det betyder däremot inte att ni som läser behöver göra det. 

 

Kommentera gärna hur ni ser på det hela och tack för att ni läste! Ha det gott och gör gott!