Det är tanken som räknas

Nu är det sommar, även om vädret kanske inte har varit typisk sommar, och det innebär att folk snart kommer lämna gulliga kattungar, då hösten inte är långt ifrån. Tragiskt nog (för katterna) eftersom de bara en del som räddas, resten dör då de inte klarar sig utomhus helt själva. Jag förstår inte hur människor kan vara så jävla egoistiska att skaffa en kattunge för sedan bara lämna den?

 

Som jag har förstått det är det främst barnfamiljer som gör detta. Föräldrarna är ju helt oansvariga här och verkar heller inte fatta eller inte bry sig om att detta är något de lär barnen. Hur skulle de själva känna om någon tog deras unge för att dumpa någonstans i skogen så den fick ta hand om sig själv? För ifall barnet är riktigt liten skulle den inte heller klara sig, troligtvis. Vill vara tydlig med att jag inte tycker detta är okej med eller utan familj!

 

Jag tycket att vi borde ha en kattmyndighet, kanske låter löjligt. Min tanke är att den som säljer en kattunge måste ge information om katten till myndigheten. Antingen den som säljer eller köper måste öronmärka (eller vad det heter) katten inom vis tid, detta ska registera hos myndigheten. För med märkningen ska en ägare kopplas samman till katten det gäller och denna information ska då myndigheten ha. Detta skulle innebära att när man hittar en katt(unge), kan man kontakta myndigheten och då skulle de gå att straffa den som har gjort denna egoistiska handling. På det viset skulle man kunna ha koll på vilka man inte ska sälja till, för då finns det ett system på de som inte har skött sig. Kanske till och med kan heta djurmyndigheten och inkludera fler djur. Visst, denna idé har kanske sina brister. Men något bör göras!

 

Vad tycker ni om detta? Vad tror ni om myndighetsidén? Skulle även kunna heta djurcenter, ifall om ordet myndighet inte uppskattas. Ha det gott och gör gott!